MENY
Att fånga livet och ögonblicket just nu kan kännas svåråtkomligt, men det är så ljuvligt när det lyckas. Jag känner hur jag slappnar av inombords och blir lugn. Från en rad tankar till total närvaro. Så kan sorgen över något i det förflutna bli till glädje i nuet.
Jag tar ett uppehåll och vänder mig mot min dotter som ler mot mig. Eller strålar. Spädbarn ler inte försiktigt, de håller ej tillbaka. Elise strålar, som om jag är den hon längtat efter att få syn på, att knyta an till mest av alla människor i hela världen. Det är ganska fantastiskt att känna sig så utvald.
Att vara mamma. För tio veckor sedan var hon i min mage och nu är hon här och sprattlar engagerat i sin stol och tjoar, för att hon kan.
Vilken känsla att vara i nuet och känna hur garntrasslet i sinnet lättar. Att skriva är verkligen helande. Jag publicerar och återgår till Elise, med ett leende på läpparna och ro i huvudet.
Läker jag min själv genom att skriva? Eller för att jag blivit mamma till dig?
0